|
Terpentin
Terpentin är en balsam som vatten- eller torrdestilleras
ur kåda från företrädesvis olika barrträd.
Från början använde man kåda som man
tappade direkt ur trädet. Tappningen gick till så
att man skar bort en drygt en meter lång och en decimeter
bred bit av barken och skar V-formade skåror i trädet
och i spetsen satte man en V-formad metallskena som ledde
ut kådan i ett kärl. Den första V-formade
skåran gjordes längs ned i den avbarkade delen
och nya skåror gjordes med någon veckas mellanrum.
Träd som skulle användas valdes ut redan när
dom var unga och hölls rena från kvistar i nederdelen
av stammen för att den skulle hålla sig rak.
Efterhand som efterfrågan ökade räckte inte
den urtappade kådan till och man började då
även extrahera ut terpentin ur stubbar och annat vedavfall.
Vid
destillering utnyttjar man att olika ämnen förgasas
vid olika temperaturer och vid terpentinframställning
värmer man först upp kådan så
de flyktiga terpenerna avgår och sedan kyler man
av dom så att dom åter övergår
i vätskeform.
Den äldsta beskrivning jag kan finna på hur
man utvinner terpentin på detta sätt går
tillbaka till Plinius den äldres (23-79 e Kr) Historia
Naturalis där han beskriver hur man får fram
terpentinbalsamen.
"- Man tar kåda och lägger i en kittel
med lock. Mellan locket och kitteln lägger man
bomullsvadd. Man sätter kitteln på elden
och smälter kådan. När kådan smälter
förgasas terpentinen och sätter sig i bomullsvadden.
Sedan pressas terpentinen ut ur vadden." |
|
Terpentinen
utgörs av olika terpener som avgår från
kådan som t.ex. alfa-pinen, beta-pinen, delta3-caren
och sylvestren. Halten av de olika terpenerna varierar beroende
på varifrån man tar kådan. Amerikansk
terpentin innehåller t.ex. mycket högre mängder
alfa- och beta-pinen än svensk terpentin som istället
kan innehålla 30-40% delta3-caren. Fransk terpentin
innehåller å andra sidan nästan ingen delta3-caren
alls. Normala variationer ligger enligt följande -
alfa-pinen 45-75%, beta-pinen 5-30% och delta3-caren 2-40%.
Terpentin är en helt färglös vätska
som gulnar när den åldras beroende på att
terpenerna oxiderar. Lukten är stark och varierar något
mellan olika sorter. Ofta känner man en stark, frisk
trädoft medan den venetsianska terpentinen luktar kottar.
Restprodukt
efter destilleringen är ett harts som används
bl.a. till färgtillverkning, ex. kolofoniumharts som
man får ur tallkåda.
Olika
träslag ger olika typer av terpentin och i Sverige
är det tallen (pinus sylvestri) och granen som ger
det bästa utbytet. Silvergranen (Abies pectinata) i
mellananeuropa ger Strassburgterpentin och Fransk terpentin
är en variant på denna. Venetiansk terpentin
görs däremot på kåda från lärkträdet
(Larix decidua) genom att man borrar sig in till kärnan
och leder ut kådan, och denna terpentin innehåller
betydligt mer hartser än andra sorterna och är
gulare i färgen.
Ryssland har både tall, gran och sibirisk lärk
som man utvinner terpentin ur. Största mängden
terpentin kommer dock från Nordamerika både
som Amerikansk terpentin och Kanadensisk terpentin på
olika både gran, fur och lärksorter och mest
känd är den Kanadensiska balsamterpentinen från
balsamgranen (Abies balsamea) som mycket liknar Strassburgterpentinen.
Kanadensisk balsamgran - kottar
Bild: Anthemis Aromatherapi
Beroende
av destilleringsmetod blir terpentinen lämplig till
olika ändamål.
Inom konstnärsmåleriet har man använt den
franska-, venetianska- och strassburgterpentinen ända
sedan medeltiden eftersom man ansåg att dom gav målningarna
en speciell glans och gjorde färgerna mer snabbtorkande.
Man fick dock passa sig för att späda med för
mycket terpentin eftersom målningen då gärna
med tiden ville krackelera. Även den kanadensiska balsamterpentinen
används inom konstnärsmåleriet och har lanserats
som en konkurrent till de europeiska sorterna men har naturligtvis
inte funnits lika länge.
Varken den svenska, amerikanska eller ryska terpentinen
som torrdestilleras har använts inom tavelmåleriet
eller ansetts vara lämpligt för det.
Den mesta terpentinen vidareförädlas och används
inom läkemedelsindustrin eller som bärare av dofter
eftersom terpenerna är mycket reaktiva.
Terpentin
löser oljor bättre än nafta och man behöver
därför inte använda lika mycket vid spädning.
Blandar man standolja med terpentin får man mycket
hållbarare oljefilmer än om man blandar den med
nafta. Eftersom balsamterpentin är oxidationstorkande
påverkar den linoljans oxidationsprocess så
den härdar snabbare. Observera dock att detta gäller
i första hand eterisk terpentin med ett högt innehåll
av pinen som t.ex. Fransk -, Venetiansk - och Kanadensisk
terpentin. Terpentin som utvinns med lösningsmedel
eller som biprodukt vid kolning har inte samma effekt.
Men även om terpentin är att föredra vid
spädning av linoljefärg framför naftabaserade
produkter, blir den färdigoxiderade färgfilmen
tunnare i rakt förhållande till mängden
tillsatt terpentin, samt motståndskraften mot nedbrytning
av väderpåverkan försämrad, varför
terpentintillsats bör användas mycket sparsamt
- aldrig i en färdigstrykningsfärg och endast
i mindre mängd i grundfärger för bättre
fäste i feta eller hårda ytor o.dyl.
Man bör undvika att få terpentin i porösa
material som t.ex. trassel eftersom självantändningsrisken
är mycket stor. Terpentin blandat i linolja ökar
också risken för självantändning i
porösa material jämfört med bara linolja.
Terpentin
får inte spolas ut i avlopp eller vattendrag eftersom
det dödar vattenorganismer.
Terpentin är också klassat som brandfarligt och
har en flampunkt på +35°C.
Förpackningar skall vara märkta med varningstecknet
Andreaskorset eftersom stora mängder som inandas eller
sväljs kan orsaka lungödem. Man har konstaterat
att långvarig exponering bland sågverksarbetare
av sågångor som bildas vid sågningen har
lett till förändringar på lungorna.
Terpentinen är också uttorkande på huden
och kan ge hudeksem.
Ur
utsläppssynpunkt är terpentinångorna betydligt
mindre skadliga än t.ex. bergoljeprodukten nafta eftersom
terpentinen ingår i det naturliga kretsloppet. Man
beräknar att det naturliga utsläppet i luften
av terpener från våra skogar är ca. 355.000
ton/år. Genom sin massaindustri är Sverige en
stor producent av terpentin, men någon bearbetning
av denna sker inte inom landet utan råvaran går
på export. Den mesta terpentin som används importeras
och enligt SCB utgjorde terpentin som lösningsmedel
i färg till byggindustrin 847 ton 1999, men hade sjunkit
till 271 ton 2005.
Vid
köp av terpentin bör man se till att det på
förpackningen är angivet att den innehåller
100 %-ig terpentin eftersom framför allt den kinesiska
terpentinen som importeras ofta är utspädd med
nafta.
Citrusterpentin
Under 1980-talet introducerades citrusterpentin
som en arbetsmiljövänligare ersättare till
balsamterpentin och nafta. Citrusterpentin utvinns ur apelsinskalsolja
och resterna av det som pressats till citrusjuice genom
att behandla det med stark alkali och sedan ångdestillation.
Det destillat man får fram är nästan ren
d-limonen som är en terpen och har en stark citrusdoft.
Även terpentin från gran och tall innehåller
5-10% d-limonen.
 |
Den mesta limonenen används inom parfym-, läkemedel-
och livsmedelsbranscherna. Limonen är antimikrobiell
och verksam mot svamp. Arbetslivsinstitutet gjorde
under 1999-2000 dock tester på oxiderad limonen
och upptäckte att det kunde ge hudalergi och
kontakteksem, varför det nu är klassat som
allergiframkallande vid hudkontakt inom EU.
Från en förbrukning på över
300 ton 1990 är användningen idag nere under
100 ton.
Citrusterpentin
har en flampunkt på +48°C och är klassad
som brandfarlig. Limonen
säljs också i en variant under namnet Dipenten.
|
Läs
mer "Torrhalt"
|
