Lite
fakta om blyvitt |
Synonymer
|
Basiskt
bikarbonat, basiskt blykarbonat, blykarbonat,
hamburgervitt, kremervitt, kremservitt, ceruse,
cerussa |
Farmakopénamn
|
Cerussa
in laminis, Cerussa anglica, Cerussa alba, Hydratocarbonas
plumbicus, Hydrocarbonatis plumbus, Plumbi subcarbonas |
Engelska
namn |
White
lead, ceruse, basic lead carbonate |
Andra
namn |
Psimmithion,
psimythion (grekiska), psimithium, cerussa (latin),
magisterium plumbi, album plumbi, plumbum album
(nylatin), carbonate basique de plomb (franska),
Bleiweiss (tyska), psimythion (nygrekiska) |
Förväxlingsrisk |
- Cerussa
- fram till 1400-talet betydde det en mönja
som användes till rödsminkning,
därefter betecknar det blyvitt, eller
helt enkelt ansiktspuder.
- Otaliga
blyföreningar kan framställas i
olika nyanser - se nedan under varianter.
Alla förgiftar!
|
|
Tradition
Blyvitt har en lång och tragedikantad tradition. Som
målarpigment i både oljefärg och vattenfärg
har det använts sedan forntid. I oljefärg bleknar
det av solljus och gulnar i mörker, men om man använder
terpentin som lösningsmedel förblir det vitt.
Fortfarande talar konstnärer om det gamla hederliga
blyvita som täcker som inget annat pigment - idag förbjudet,
ersatt av titandioxid och zinkoxid. I smink användes
blyvitt redan av de gamla grekerna och bruket fortsatte
till in på 1900-talet. Även den medicinska traditionen
är lång, med början åtminstone Hippokrates
på 400-talet f. Kr. En del vill förklara rommarrikets
fall med den flitiga användningen av bly. Det användes
som diarrémedel och sötningsmedel, i smink,
vinkärl och vattenledningar. Farmakopéerna Blyvitt
var officinellt i Sverige från första början
(1775). I början av 1900-talet användes det inte
längre invärtes men förekom fortfarande i
torkande och sammandragande ströpulver och salvor.
Vid mitten av 1900-talet använde man det bara under
kort tid och på små hudytor. 1946 var det borta
ur farmakopén men varianterna blyacetat och blyoxid
och en del preparat med dem fanns kvar.
Framställning
Bly förvandlas till blyvitt med hjälp av kolsyra.
Förr gjorde man det genom att lägga bly i något
surt t. ex. ättika, som gör att det bildas blyacetat.
Ättikskärlen står i något jäsbart,
t. ex. hästspillning, som under sin förruttnelse
bildar koldioxid. När denna verkar på blyacetatet
bildas blykarbonat, blyvitt. När Theofrastus (300-talet
f. Kr) och Plinius (första århundradet) säger
att man gör blyvitt genom att lösa bly i ättika
och intorka lösningen, är det blysocker de beskriver.
Beskrivning
Ett tungt, fint, bländvitt pulver utan lukt och smak.
I kontakt med svavelväten (t. ex. vitlöksångor)
bildas blysulfid som är brun-svart. Upphettas det tillräckligt
länge blir det orangerött - blymönja.
Löslighet
Olösligt i vatten och sprit, men kan löses under
kolsyreutveckling i ättiksyra.
Mått och vikt
1 ml rent bly väger över 8 gram.
Varianter
Blyvitt är ett karbonat men många blyvarianter
har använts både medicinskt och kosmetiskt.o
Blyacetat, blysocker, ättiksyrad blyoxid (Acetas plumbicus,
Plumbi acetas) och renat blysocker (Sal saturni, Saccharum
saturni)Färglösa kristaller, lösliga i vatten
och i sprit. Har använts medicinskt på samma
sätt som blyvitt i sammandragande ströpulver,
salva och plåster. Får fortfarande användas
i små mängder i hårfärgningsmedel.
o Blyoxid, blyglete (Oxidum plumbicum, Plumbi oxidum)Ett
rött pulver som man bland annat kokade med olivolja
och vatten till blyplåster, gamla tiders "häftplåster".
Färgämnnen med bly
- Vitt
- Pattisons blyvitt (basiskt blyklorid), silvervitt (neutralt
blykarbonat) och Kremservitt (finpulveriserat blyvitt),
Kremervitt, Kremnitzervitt (blyvitt format till kakor
med limvatten) har varit de vanligaste
- Svart
- rent bly, som ger svart ihop med svavel (t. ex. det
som finns i håret). Egyptiernas ögonsmink var
blyglans (gallenit, blysulfid, galena), det viktigaste
och vanligaste blymineralet, som innehåller 86 %
bly. Redan under fördynastisk tid importerade man
det från Punt, ungefär dagens Etiopien.
- Rött
- framför allt blymönja, envist använt
som rouge i årtusenden.
- Gult
- många sorter, som lätt kan göras ur
blyoxid och andra blyföreningar.
Inköp
Lär bli svårt att få tag på
idag.
Hudvård
Blyvitt har använts i årtusenden framför
allt i ansiktspuder - det gav den kritvita färg man
ville ha. Att det var giftigt bortsåg man ifrån.
Värre var en mer akut oangelägenhet: det mörknade
av svavelångor. Lite lössläppt spisgas eller
till och med närhet till vitlök kunde plötsligt
göra det vitpudrade ansiktet gråsvart. Medicinskt
har man använt blyvitt i uttorkande och sammandragande
medel - redan Dioskorides första århundradet
ansåg att det var ett bra ärrborttagande och
hudbildande medel. 1901 fanns fortfarande blyvittsalva i
svenska farmakopén - 1 del blyvitt rördes helt
ut i 2 delar ister och användes på liggsår.
Apotekens blyplåster ("Mor Teklas salva")
gjordes genom att blyvitt och olivolja värmdes ihop.
1946 var dessa medel borta, kvar fanns en del svagare preparat
med blyacetat och blyoxid.
Hudreaktion Akut ger inte blyvitt några rektioner,
även om det är uttorkande och sammandragande.
Invärtes
bruk
Det invärtes bruket av blypreparat hade försvunnit
vid mitten av 1900-talet.
Giftighet
Alla blypigment är giftiga, resorberas genom inandning
och sårig hud och lagras i kroppen. Förgiftning
sker sedan man tillförts små mängder under
lång tid; blyförgiftning har varit en vanlig
yrkessjukdom bland typografer och målare. Folk har
också förgiftats när målade väggar
börjat flaga. Till de typiska symptomen hör häftiga
magsmärtor ("blykolik"), förlamningar,
avmagring, allmän försvagning, förstörda
inre organ, grå hy och den typiska "blysömmen"
eller "blyranden" - en gråblå rand
där tänderna möter tandköttet. Enligt
EU:s kosmetikalagstiftning får varken bly eller blyföreningar
ingå i kosmetika. Undantag är blyacetat som får
användas i små mängder i hårfärgningsmedel
och då med många etiketteringsföreskrifter.
|