Lite fakta om blyvitt
Synonymer Basiskt bikarbonat, basiskt blykarbonat, blykarbonat, hamburgervitt, kremervitt, kremservitt, ceruse, cerussa
Farmakopénamn Cerussa in laminis, Cerussa anglica, Cerussa alba, Hydratocarbonas plumbicus, Hydrocarbonatis plumbus, Plumbi subcarbonas
Engelska namn White lead, ceruse, basic lead carbonate
Andra namn Psimmithion, psimythion (grekiska), psimithium, cerussa (latin), magisterium plumbi, album plumbi, plumbum album (nylatin), carbonate basique de plomb (franska), Bleiweiss (tyska), psimythion (nygrekiska)
Förväxlingsrisk
  • Cerussa - fram till 1400-talet betydde det en mönja som användes till rödsminkning, därefter betecknar det blyvitt, eller helt enkelt ansiktspuder.
  • Otaliga blyföreningar kan framställas i olika nyanser - se nedan under varianter. Alla förgiftar!

Tradition Blyvitt har en lång och tragedikantad tradition. Som målarpigment i både oljefärg och vattenfärg har det använts sedan forntid. I oljefärg bleknar det av solljus och gulnar i mörker, men om man använder terpentin som lösningsmedel förblir det vitt. Fortfarande talar konstnärer om det gamla hederliga blyvita som täcker som inget annat pigment - idag förbjudet, ersatt av titandioxid och zinkoxid. I smink användes blyvitt redan av de gamla grekerna och bruket fortsatte till in på 1900-talet. Även den medicinska traditionen är lång, med början åtminstone Hippokrates på 400-talet f. Kr. En del vill förklara rommarrikets fall med den flitiga användningen av bly. Det användes som diarrémedel och sötningsmedel, i smink, vinkärl och vattenledningar. Farmakopéerna Blyvitt var officinellt i Sverige från första början (1775). I början av 1900-talet användes det inte längre invärtes men förekom fortfarande i torkande och sammandragande ströpulver och salvor. Vid mitten av 1900-talet använde man det bara under kort tid och på små hudytor. 1946 var det borta ur farmakopén men varianterna blyacetat och blyoxid och en del preparat med dem fanns kvar.

Framställning
Bly förvandlas till blyvitt med hjälp av kolsyra. Förr gjorde man det genom att lägga bly i något surt t. ex. ättika, som gör att det bildas blyacetat. Ättikskärlen står i något jäsbart, t. ex. hästspillning, som under sin förruttnelse bildar koldioxid. När denna verkar på blyacetatet bildas blykarbonat, blyvitt. När Theofrastus (300-talet f. Kr) och Plinius (första århundradet) säger att man gör blyvitt genom att lösa bly i ättika och intorka lösningen, är det blysocker de beskriver.

Beskrivning
Ett tungt, fint, bländvitt pulver utan lukt och smak. I kontakt med svavelväten (t. ex. vitlöksångor) bildas blysulfid som är brun-svart. Upphettas det tillräckligt länge blir det orangerött - blymönja.

Löslighet

Olösligt i vatten och sprit, men kan löses under kolsyreutveckling i ättiksyra.

Mått och vikt

1 ml rent bly väger över 8 gram.

Varianter
Blyvitt är ett karbonat men många blyvarianter har använts både medicinskt och kosmetiskt.o Blyacetat, blysocker, ättiksyrad blyoxid (Acetas plumbicus, Plumbi acetas) och renat blysocker (Sal saturni, Saccharum saturni)Färglösa kristaller, lösliga i vatten och i sprit. Har använts medicinskt på samma sätt som blyvitt i sammandragande ströpulver, salva och plåster. Får fortfarande användas i små mängder i hårfärgningsmedel. o Blyoxid, blyglete (Oxidum plumbicum, Plumbi oxidum)Ett rött pulver som man bland annat kokade med olivolja och vatten till blyplåster, gamla tiders "häftplåster".

Färgämnnen med bly

  • Vitt - Pattisons blyvitt (basiskt blyklorid), silvervitt (neutralt blykarbonat) och Kremservitt (finpulveriserat blyvitt), Kremervitt, Kremnitzervitt (blyvitt format till kakor med limvatten) har varit de vanligaste
  • Svart - rent bly, som ger svart ihop med svavel (t. ex. det som finns i håret). Egyptiernas ögonsmink var blyglans (gallenit, blysulfid, galena), det viktigaste och vanligaste blymineralet, som innehåller 86 % bly. Redan under fördynastisk tid importerade man det från Punt, ungefär dagens Etiopien.
  • Rött - framför allt blymönja, envist använt som rouge i årtusenden.
  • Gult - många sorter, som lätt kan göras ur blyoxid och andra blyföreningar.

    Inköp
    Lär bli svårt att få tag på idag.

Hudvård
Blyvitt har använts i årtusenden framför allt i ansiktspuder - det gav den kritvita färg man ville ha. Att det var giftigt bortsåg man ifrån. Värre var en mer akut oangelägenhet: det mörknade av svavelångor. Lite lössläppt spisgas eller till och med närhet till vitlök kunde plötsligt göra det vitpudrade ansiktet gråsvart. Medicinskt har man använt blyvitt i uttorkande och sammandragande medel - redan Dioskorides första århundradet ansåg att det var ett bra ärrborttagande och hudbildande medel. 1901 fanns fortfarande blyvittsalva i svenska farmakopén - 1 del blyvitt rördes helt ut i 2 delar ister och användes på liggsår. Apotekens blyplåster ("Mor Teklas salva") gjordes genom att blyvitt och olivolja värmdes ihop. 1946 var dessa medel borta, kvar fanns en del svagare preparat med blyacetat och blyoxid.
Hudreaktion Akut ger inte blyvitt några rektioner, även om det är uttorkande och sammandragande.

Invärtes bruk
Det invärtes bruket av blypreparat hade försvunnit vid mitten av 1900-talet.

Giftighet
Alla blypigment är giftiga, resorberas genom inandning och sårig hud och lagras i kroppen. Förgiftning sker sedan man tillförts små mängder under lång tid; blyförgiftning har varit en vanlig yrkessjukdom bland typografer och målare. Folk har också förgiftats när målade väggar börjat flaga. Till de typiska symptomen hör häftiga magsmärtor ("blykolik"), förlamningar, avmagring, allmän försvagning, förstörda inre organ, grå hy och den typiska "blysömmen" eller "blyranden" - en gråblå rand där tänderna möter tandköttet. Enligt EU:s kosmetikalagstiftning får varken bly eller blyföreningar ingå i kosmetika. Undantag är blyacetat som får användas i små mängder i hårfärgningsmedel och då med många etiketteringsföreskrifter.


 
   
Tillbaka Startsida
Samt en rullande list med kontaktinformation